26e september 2010

Jag har så mycket at göra nu för tiden, jobb, pussa på min kille, måla lägenheten och måla lite till på lägenheten, festa med mina två bästa vänner Larsson och GosiGos. Och så lite jobb igen.
Har inte haft ork helt enkelt.

Sitter här och kolla på bilder från Kreta och det är så sjukt underbara minnen så idioten (alltså jag) sitter här och gråter. Jag vill tillbaka. Jag älskade varje minut där nere. Jag tror det väcker såna starka känslor för att jag hittade världens bästa där nere. Jag kunde inte vara lyckligare. Stunderna med honom är underbara! Jag har varit kär förut men det har ALDRIG varit såhär, jag har aldrig kännt mig så lycklig, levande och säker någon gång. Samtidigt är jag rädd för att det kan ta slut. Man vet ju aldrig och vi är inte så gammla. Man kastar sig in i kärleken för det är så underbara känslor men samtidigt vet man att allt kan rasa samman på bara några sekunder. Jag är helt ärligt nu livrädd, livrädd att förlora någon igen. Men samtidigt kan jag inte leva utan kärlek, det är det absolut finaste som finns här på jorden men tyvärr så leder det även till det värsta..

Gud vad jag skulle vilja skriva av mig, berätta om alla mina känslor vad jag tänker och tycker men jag vill inte dela det med hela internet världen. Funderar på att ha en privat blogg bara för mig, just för jag vill skriva för min egen skull där ingen kan läsa mina tankar.  

Jag vet att min fina ligger och sover och att han ska upp i morgon men jag vill så gära höra hans röst, bara prata med honom för att han gör mig lycklig. Jag vill berätta precis hur tokig jag är i honom hur mycket jag tycker om att ligga och sova bredvid honom, han är till och med söt när han snarkar.
Det här kan inte vara sunt. Att känna såhär för någon, jag kan inte vara frisk. Ta tempen på mig någon jag måste ha feber?!
Jag vill så gärna ha honom hos mig nu, jag är inte bra på distansförhållanden det är så sjukt jobbigt. Men jag ska klara det för Linus Karlsson är allt jag drömt om. Han är en tuff kille i lyxförpackning.
Gud jag skulle kunna skriva och skriva och jag vill inte sluta men jag måste sova annars kommer jag bli tokig för att jag inte får prata med honom. Jag ska skicka ett sms och tvinga honom väcka mig när han skuttar upp klockan fem i morgon för det här går inte, jag blir tokig! Snart tar jag set och drar iväg till Göteborg, saknaden är det värsta som finns!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0