Som jag hade dig förut
Puuh, nu kan jag andas ut. Släktmiddagen gick galant, eller som vanligt när man träffar släkten på far mins sida är det stelt och tyst som tusan, men maten vad så jäkla god och det är det viktigaste! Mat i mitt hjärta!
Pappsen skjutsade i alla fall hem mig till älskade Kumla efter middagen där jag däckade i lillegullbrors säng. Tänkte att jag skulle hinna sova en timma innan det skulle dyka upp hästspekulanter, död efter helgen..
Men icke!! Dom va 45min tidiga, men bara VA FAASEN! Kan folk inte lära sig passa tider, man kommer väl inte för tidigt? Jag som behövde min skönhestssömn och smälta all god mat, men nej nej. HIMLA SABOTÖRER!
Tänk er att se massa goda chokladkakor, eller ännu bättra kladdkaka och inte få äta den utan tvingas se på när ett stort äckligt grönt monster trycker i sig den. Ungefär så kände jag när mamma kom in och tvingade ut mig till stallet för att visa hästarna. Nu vet jag att alla förstår direkt
-Jaahha det är så hon menar tänkjer ni nu eller hur?
Förstod väl det, jag träffar alltid mitt i prick.
